Skivrecension: Joel Regal - The Peter Pan Syndrome

Publicerat för musicstage.se

Här har vi en punkare som lämnat dist och mangel bakom sig och istället plockat fram den akustiska gitarren. Det här hade kunnat bli så fel. Det hade kunnat bli som i Magnus Ugglas Trubaduren, men i mina öron blir det istället helt makalöst fantastiskt! Joel Regals punkarbakgrund tror jag definitivt är en stor fördel. Musiken är enkel och poppig, men genom texterna och Joels attityd skiner något skitigare igenom som håller musiken intressant och levande.

Titelspåret, Peter Pan Syndrome, är en typ av hyllning till ungdomen och brottas med dilemmat om att inte vilja bli vuxen. Andralåten I've been up är en glad och energirik melodi som får mig att känna lite samma känsla som när jag första gången hörde Håkan Hellström. Nu menar jag inte att Joel låter som Håkan, det gör han inte alls, men det finns en ungdomlig energi i musiken som påminner om Duracellkaninen Håkan. Grädden på moset är den där lilla indiepopklingande gitarrslingan under refrängen, den får mitt hjärta att slå extraslag.

EP:ns sista spår, Adios Amigos, handlar om splittringen av Joels tidigare punkband NEMAS. Mycket kärlek hör jag här. En typ av ”det var fina tider, men nu har vi gått vidare”-känsla i låten. Den får mig osökt att tänka på Green Days klassiker Good riddance (Time of your life). Melodin är oemotståndligt trallvänlig och jag märker att jag redan efter två lyssningar går runt och gnolar på den. Utsökt, bästa låten på EP:n!

The Peter Pan Syndrome är Joel Regals första skivsläpp. Jag sitter i spänd förväntan och hoppas på fler släpp inom en snar framtid. Jobba på i samma goda stil Joel, så kommer detta gå hur bra som helst!

Joel Regal på myspace
Joel Regal på Spotify

Musikvideotips: Firefox AK - Boom Boom Boom

Publicerat för musicstage.se

Bakom Firefox AK hittar vi Andrea Kellerman (AK) som tidigare har gett ut två album med mer eller mindre ljummen framgång. Låten Boom Boom Boom släpptes som singel i februari i år och kommer även att förekomma på det kommande albumet Color The Trees som producerats av bland annat Andreas Mattsson (Popsicle).

Firefox AK har tidigare gjort synthinfluerad pop. Boom Boom Boom lutar mer åt electropophållet och framförallt har den en skön atmosfär som ökar mina förväntningar på det kommande albumet. Den här låten går varm i min Spotify-lista. Är det kanske ett nytt popfenomen jag hör?

Videon är regisserad av Robinovich som tidigare bland annat gjort videon Hjärta av Kent.

IAMX på Babel i Malmö (2011-05-14)

Publicerat för musicstage.se

Efter en, på grund av sjukdom, inställd konsert i mars månad är nu IAMX åter igen tillbaka för att spela på Babel i Malmö. Äntligen ska jag få uppleva den vackra och talangfulla gudavarelsen Chris Corner (a.k.a. IAMX). Det må så vara att jag inte är lika peppad efter förra gångens bakslag, men förväntningarna är än dock höga. Den som väntar på något gott väntar i detta fall uppenbarligen inte för länge.

Scenen känns ovanligt liten, då den är proppfylld av diverse slaginstrument. Förutom det ”vanliga” trumsetet syns även två mindre separata trumset, plus vad som närmast kan beskrivas som en trumdocka i mänsklig storlek, byggd av diverse skrot. Bandet kliver på till ljudet av publikens jubel och inleder starkt med Music People från senaste albumet.

Bandets kläder är extravaganta och teatraliska och får mig osökt att tänka på Bladerunner. Det musikaliska framförandet är ett noga inövat synkroniserat skådespel. Chris Corner är inte bara vacker att titta på, han sjunger som en Gud också, vilket han imponerande nog även lyckas leverera live. Alla bandmedlemmarnar delar dessutom på instrumenten sinsemellan. Chris spelar trummor och bas. Även keyboardisten spelar bas ibland. Gitarristen spelar ibland bas och ibland trummor. Deras ambivalens håller min nyfikenhet uppe under hela konserten. Mellansnacket är minimalistiskt, nästan obefintligt, men det är heller inget jag känner att jag saknar.

Chris Corners röst omringar och hypnotiserar mig under låtar som My Secret Friend och Think of England. Den senare är också en av de låtar som inbringar mest jubel och applåder. Vackrast under kvällen är helt klart President, där Chris nästan framstår som en Jesusgestalt när han sjunger ”I will be president”. Kiss And Swallow är min personliga favorit och jag är tydligen inte ensam om det, med tanke på det röj som uppstår i publiken redan i inledningen. Låten avslutas med sanslöst snygga trummor. IAMX avslutar kvällen med en rockigare version av Spit It Out och lämnar sedan scenen till ljudet av elektroniskt oväsen.

Spellista:
1. Music People
2. Volatile Times
3. Nightlife
4. Ghosts Of Utopia
5. My Secret Friend
6. Tear Garden
7. Fire And Whispers
8. Think Of England
9. Bring Me Back A Dog
10. Nature Of Inviting
11. Cold Red Light
12. Kiss And Swallow
13. President
14. The Alternative
15. Skin Vision
16. Spit It Out

IAMX på Spotify
IAMX på myspace

Topp 5: bob hunds bästa textrader

Thomas Öberg är en poet av rang. Genom bob hunds texter leker han med det svenska språket på ett sätt som nästan är anarkistiskt till sättet. Det är konstigt, roligt och ibland kan det också vara oerhört vackert.

5//
"Stötte på visdom hos en gammal tant // Såg på tv om en elefant // Skar mig i fingret på en papperskant // Sen sjöng jag lite falskt // Jag lovar det är sant" (Ur låten Reinkarnerad exakt som förut)

4//
"När jag var unge // Då var jag gladlynt // Min ljuva ungdom // Då var jag svartsynt // Nu hör jag dåligt // Sen är jag närsynt // Som pensionär // Blir jag upphängd som julpynt" (Ur låten En som stretar emot)

3//
"Min trampolin // Nu är du mitt enda hopp" (Ur låten Min trampolin)

2//
"Försäkringskassan kämpar fortfarande med att förstå // Hur min kropp kan vara överbefolkad av röster // Samtidigt som min själ detonerar av ensamhet" (Ur låten Fantastiskt)

1//

"Blommor som du växer bara på brinnande fartyg // Du är den renaste fisken, född i förgiftat vatten" (Ur låten Blommor på brinnande fartyg)

Skivrecension: Chris Michols Band - Scar Trek

Publicerat för musicstage.se

Svenska Chris Michols har tidigare nått mindre framgångar efter att ha fått sin musik spelad i den amerikanska tv-serien Dawson’s Creek och jag kan förstå hur den här amerikaniserade musiken passar in i det sammanhanget. Scar Trek är hans debutalbum och är du ute efter ett sömnpiller, är detta albumet för dig.

Inledningsspåret Cold för omedelbart mina associationer till någon form av postgrungeballad från mitten av 90-talet, men intresset svalnar redan vid andra spåret Colder som är en ännu släpigare ballad i stil med mästarna inom den slätstrukna rocken, Takida. Och vad är det jag hör på tredje spåret? En ballad, javisst. The Hearing är en akustiskgitarrplinkande ballad.

Mer akustiskt plinkande får vi höra i singer/songwriter-låten Holiday och jag är säker på att många skulle uppfatta den som en vacker låt, men jag blir uttråkad. Det är slätstruket, intetsägande och färglöst. Nästsista låten Loner står ut lite med sin Pretenders-klingande inledning, men vinner inte mycket mark i övrigt.

Scar Trek avslutas på liknande sätt som det inleds, med en postgrungeballad. Låten Goner är den skitigaste och mest rockiga låten på skivan, vilket i och för sig inte betyder att Chris Michols ”goes wild and crazy”, det är ju fortfarande en lugn rockballad.

Chris Michols Band gör bakgrundsmusik. Det är totalt icke-stötande och mainstream och kommer aldrig att förändra musikhistorien. Snyggt omslag dock!

Scar Trek på Spotify

Chris Michols på myspace