Record Store Day på Rundgång i Malmö

Jag har ett väldigt vagt gammalt minne från min barndom när jag är i en skivbutik med min pappa. Han står och bläddrar bland vinylskivor, som står uppradade i backar i långa rader. Ibland kan jag bli lite avundsjuk på dem som växt upp med vinylskivan och när skivbutikerna blev en sorts samlingsplats för likasinnade musikgalningar. Även om jag givetvis i tonåren var en flitig besökare på Skivlagret i Kristianstad, får jag känslan av att den plastiga CD-skivan aldrig kunde mäta sig med den romantiska bilden jag hade av vinylskivan. Beviset idag, i den digitala åldern, är väl att jag aldrig spelar mina CD-skivor längre, men mer än gärna slänger på en LP-skiva då och då.

Idag är det den internationella "Record Store Day", då musikälskare världen runt firar musiken som konstform och hyllar de få, men entusiastiska skivbutiker som finns kvar. Jag gör därför givetvis ett besök på Rundgång i Malmö, den enda skivbutiken i Malmö som har specialiserat sig på nyutgivna vinylskivor. Så till doften av nygräddade våfflor står jag bland rader av backar och bläddrar bland både begagnade och nyutgivna vinylskivor. (Jodå, det serverades våfflor i butiken, för den som undrar.) Jag är så lycklig, jag tror jag är kär. Jag tror fasiken att jag ska rippa hela min CD-samling och sedan göra mig av med den, för att därefter ha en skivsamling bestående av endast vinyler. Nu när det mesta finns att hitta på tjänster som Spotify ser jag ingen anledning till att ha en stor CD-samling. Några skivor kommer jag nog att spara - enstaka rariteter och några för nostalgins skull, men resten skiter jag i rent ut sagt.

Två LP-skivor fick jag med mig hem.

Vånna Inget - Allvar
Från Småland, bosatta i Malmö, spelar vemodig punk med poppiga melodier.
>> Vånna Inget på Spotify 

MF/MB/ - Folded
Ytterligare ett Malmöbaserat band ursprungligen från Bollnäs, spelar skitig och dansant elektronisk rock.
>> MF/MB/ på Spotify

Roskildes startfält nästan klart

I veckan presenterade Roskilde Festival närmare 100 nya akter som ska spela på årets festival. Startfältet är nu nästan klart. Bandsläppet innehöll många intressanta akter, varav de flesta för mig var helt nya bekantskaper. I mitt förra blogginlägg om Roskilde nämnde jag några av de stora akterna som jag såg fram emot (Bruce Springsteen, Björk, och Bon Iver). Övriga stora namn är: The Cure, Mew, The Roots, och Jack White.

The Cure, ärligt talat, kan det vara något att ha? Jag menar jag fullkomligt älskar dem, men jag vet inte om jag är så sugen på att se en sminkad, lönnfet, gammal Robert Smith framföra gamla hits - hur bra de än är. Men vad vet jag? Det kanske blir alldeles fantastiskt!

Mew förhåller jag mig också liten tveksam till. Am I Wry? No är en enastående låt, men det känns också som om de fortfarande lever mycket på endast den låten. Jag har länge försökt lyssna in mig på deras skivor, men utan större framgång. Samtidigt är deras musik väldigt stämningsfull och under rätt förutsättningar kan det nog ändå bli lite magiskt.

The Roots är ett hip-hop-band jag står ut med och jag kanske till och med skulle gilla det här på riktigt om jag gav det en chans. Hip-hop är inget vanligt inslag i mitt musikbibliotek, men det förekommer absolut. Jag tänker att det nog absolut måste finnas något mer än deras superhit The Seed. Men ja, vi får se. Kanske prioriterar jag ändå bort dem.

Jack White släpper i dagarna snart ett soloalbum, Blunderbuss. Än så länge har man kunnat höra singeln Love Interruption och det låter väldigt lovande. Skitig folkrock på Jack Whites vis. Det här kan bli bra, riktigt bra, om han bara kan nå ut med det från scenkanten.

Sen såg jag också att Lars Winnerbäck var bokad. Kul! Eller? Alltså nej, jag skiter i vilket. Jag förstår mig inte på hans storhet. Det är så himla tråkigt att jag mest vill sitta och snarka högt i hans närvaro. Det är alltid roligt när de bokar stora svenska artister (som sjunger på svenska), men det hade ju varit trevligare om de bokat typ Kent.

Nåja, nu blir det till att lusläsa bandlistan ordentligt för att se vad mer för spännande man kan hitta bland de mindre akterna. Mer Roskilde-updates kommer inom en snar framtid.

Musikvideotips: Round Table Knights - Cut To The Top

Publicerat för musicstage.se

Det här är lite galet, men definitivt galet bra! Schweiziska gruppen Round Table Knights gör housemusik där de friskt blandar electro, hip-hop, jazz och rock. Videon till Cut To The Top är baserad på en målning av Otto Dix från 1926, föreställande journalisten Sylvia von Harden som den moderna kvinnan klippt i bob, sittandes på ett café med en cigarett i handen och en cocktail framför sig.

Udda, coolt och underhållande!

Inför Roskilde Festival 2012

Som vanligt är standarden hög bland Roskildefestivalens bandbokningar. Efter en snabb genomgång av de hittills bokade akterna inser jag att jag antagligen inte kommer hinna med särskilt många andra aktiviteter mer än att titta på band på årets festival. Då tänker säkert en del av "är det inte det man gör på en musikfestival då?". Njaaaa. Roskilde är ju så väldigt mycket mer än bara musik, men det ska jag inte gå in på här.

Årets stora akter (enligt mig) består än så länge av tre B: Bruce Springsteen, Björk och Bon Iver. Alla lika självklara för mig att se.

Björk blir spännande, men jag har inga stora förhoppningar. Hon har inget direkt rykte om sig att vara en bra liveartist, men den som lever får se. Jag älskar Björk. Jag har varit totalfascinerad av hennes musik sen första gången jag såg videon till Venus as a boy.

Bruce Springsteen har jag däremot enorma förväntningar på. Många talar oerhört gott om hans liveframträdanden. Jag har ingen koll alls. Jag har aldrig snöat in på hans musik i någon större utsträckning, men jag ser väldigt mycket fram emot det här.

Bon Iver är mer ett wildcard känner jag. Det är ett band som jag lyssnar väldigt mycket på just nu. Kan nog bli väldigt fint och stämningsfullt, men jag har ingen aning egentligen. Gissar att det kommer bero lite på vilken scen och vilken tid de spelar på.

Vad gäller övriga akter har jag skapat en spellista på Spotify med de artister som jag finner intressanta och vill kolla upp mer inför festivalen. Fler akter lär säkert tillkomma. Kolla gärna in spellistan här:


>> Roskilde Festival 2012

Jag gör comeback på Siesta! i år

Är precis hemkommen efter en liten runda på Siesta!s kickoff på Debaser i Malmö ikväll. Då jag har en tidig morgondag att se fram emot blev det endast ett kort besök, men jag hann ändå med att se de två första banden som är med och tävlar om spelning på Siesta!s scen för up-and-coming-band på årets festival. Jag måste säga att båda banden jag hörde lät väldigt lovande. Det var två Malmöband: The Recon och The Luxe. När mer tid finnes kommer jag att kolla upp dem båda lite mer. Återkommer om det.

I år kommer jag dessutom att göra comeback som funktionär på Siesta! Förra året hade jag "paus" och jobbade istället som skribent för musicstage när jag var där. Och åren innan dess var jag ansvarig för gaterna. Det blir det inget mer med, varken ansvarsjobb eller skribentjobb. I år blir det scensäkerhet i diket istället. Jag ser verkligen framemot det här! Att ha fasta tider och kunna njuta av festivalen under sina lediga stunder - underbart.

Tittade igenom Siesta!s bokningar här om dagen. Jag ser absolut mest fram emot att se The Hives. Detta, enligt ryktet, fantastiska liveband, som jag aldrig har sett live själv - ska bli skoj! Dennis Lyxzéns Invasionen ska också bli spännande att se. Sen har vi då det något punkiga new wave-bandet Terrible Feelings från Malmö, som jag har lyssnat på en del senaste tiden. Och sist, men inte minst kan jag nog också tänka mig att flukta lite på Vånna Inget - punkbandet med proggattityd från Småland. Oh yeah. Ser en tydlig trend här i punkens tecken. Gött. NOFX däremot, nja, inte riktigt min typ av punk det där.

Sen vill jag nog också passa på att se IAMX igen och uppleva Chris Corners fantastiska röst. Har ni inte sett IAMX och gillar mörk, sensuell elektronisk musik - då måste ni se det här! Vackert och förföriskt.

Har jag tid och lust finns det ju alltid också två säkra kort med Timbuktu och Eldkvarn. Det brukar vara bra. Nisse Hellberg kanske kan vara kul att se igen, det var ett tag sen sist för mig. Familjen känns också som att man bör passa på att se när han spelar i Hässleholm. Familjens spelning på Siesta! 2010 var ju fullkomligt magisk. Undrar just om han kan toppa det, men vi får hoppas på det bästa såklart.

Glasvegas på KB i Malmö (2012-03-27)

Bättre väldigt sent än aldrig. Här kommer några kommentarer om Glasvegas spelning på KB i Malmö. 

Mina förväntningar var höga. Det är en sak som är säker. Glasvegas har ett sånt där sound som man instinktivt känner på sig att det är till för att upplevas live. Och nog levde de upp till förväntningarna, i alla fall till en början. De inledde väldigt starkt med några låtar från det självbetitlade debutalbumet. Och för ett ögonblick där trodde jag att jag hade en helt magisk kväll framför mig. Den bittra sanningen var dock att kvällen bjöd på en väldigt varierande kvalitet, där vissa låtar absolut var helt magiska medan andra fick mig att stå och dagdrömma och fundera över vad jag skulle göra till middag nästa dag. Kanske berodde det på den lite äldre och något tråkiga publiken, men det kändes som om konserten liksom aldrig tog fart ordentligt.

Den största underhållningen för mig var helt klart att studera den hårt arbetande, svenska trummisen Jonna Löfgren, när hon bankade skiten ur trummorna som om det inte fanns en morgondag. Och det måste också tilläggas att det är första gången jag har sett en trummis stå upp och spela under en hel konsert, vilket tydligen den förra trummisen i Glasvegas också gjorde. Kul grej! Om inget annat är det iögonfallande.

Mot slutet av spelningen gick luften ur mig. Jag vet inte vad som hände, men jag tappade verkligen engagemanget helt. De spelade en av mina personliga favoriter, Go Square Go, men jag kände inte alls av det drivet som finns i låten på skivan. Tur var det väl ändå att de avslutade med den fantastiskt vackra Daddy's Gone, så att jag fick gå hem med en bra känsla i kroppen.


Till sist undrar jag "varför spelade de inte Fuck You, It's Over?". Den är ju den bästa låten av alla! Jag saknade den.