High Fidelity av Nick Hornby, behöver jag säga mer? Topp 5-listor bör ju vara ett måste i en musikblogg. Här kommer min Topp-5-lista över mina favoritalbum jag lyssnar på just nu.
5 // Foo Fighters - Wasting Light (2011)
På femte plats finner vi Foo Fighters senaste platta. Kräver ingen presentation. Bara att lyssna och njuta.
4 // Thom Yorke - The Eraser (2006)
På fjärde plats hittar vi Thom Yorke, frontmannen i Radiohead. Jag hade ingen aning om att han hade gjort en soloplatta förrän jag hörde Trummor & Orgel och Ebbot Lundberg göra en cover av låten Black Swan. (Läs min recension av konserten här.) Och hur låter Thom Yorke solo? Ja, det låter lite som ett modernt Radiohead (vilken överraskning!), electronica med loopande gitarrslingor, fint, intressant, älskvärt.
3 // The Black Angels - Phosphene Dream (2010)
På tredje plats hittar vi The Black Angels. Jag hörde en av deras låtar spelas av en DJ på Debaser i Malmö och undrade genast "Vad är det här?" "Det är ju fullkomligt lysande!". En kompis till mig var snabb och sprang och frågade DJ:n vad bandet hette, tack J! The Black Angels är ett amerikanskt psykedeliskt rockband som är väldigt The Doors-klingande. Rekommenderas för den som är som jag och älskar 70-tals-retro-rock i modern tappning.
2 // Crocodiles - Sleep Forever (2010)
På andraplats hittar vi det amerikanska indiebandet Crocodiles. Jag såg dem på Debaser i Malmö för ett tag sedan och det var kärlek vid första öronkastet. Rekommenderas varmt!
1// Robyn - Body Talk (2010)
Jag har alltid tyckt att Robyn är en intressant artist, men med Body Talk klev hon rakt in i mitt hjärta. Det är två element som gör den här plattan så fantastisk. (1) Produktionen är helt outstanding, låtarna är otroligt dansanta och upbeat. (2) Texterna. Temat är ju som det alltid är i poplåtar, kärlek, men till skillnad från annan populärmusik berörs jag av historien som berättas. Robyn sjunger rakt och ärligt. Jag fullkomligt älskar det. Tänk att man kan tycka att den hjärtslitande Dancing on my own är pepplåt! Lysande!
2011-04-22
2011-04-13
The Haunted på Mejeriet i Lund (2011-04-08)
Publicerat för musicstage.se
Ni läser nu en recension skriven av en utav The Haunteds allra nyaste beundrare. Förväntningarna var onekligen höga efter att jag läst en hel del positiva recensioner om vilket fenomenalt liveband The Haunted är. Dessa brutala, men samtidigt charmerande, Göteborgskillar hade inga problem att infria de förväntningarna för mig.
Jag måste börja med att säga att thrash inte är min gebit och med risk för att bli lynchad erkänner jag ändå gladeligen att jag fullkomligt älskar The Haunteds nya, progressiva, sound på senaste skivan Unseen. Skivan släpptes i mars i år och konsertens setlist innehåller därför föga förvånande mycket material därifrån.
Konserten inleds med den allsångsvänliga Never Better, som också är inledningsspåret på Unseen. Under konsertens gång får vi också höra låtar som Catch 22, No Ghost, Disappear, samt titelspåret Unseen, Kvällens höjdpunkter tillhör emellertid de mer klassiska The Haunted-låtarna. 99 ger mig rysningar längs ryggraden, som framförs med en ärlighet och underbar tyngd. D.o.a. orsakar en virvelstorm som far genom publiken och det blir ett jävla röj helt enkelt. The Flood har samma inverkan och en moshpit är oundviklig.
Det har sagts förut, men det tål att luftas igen, sångaren Peter Dolving är oerhört karismatisk och har en fantastisk förmåga att obehindrat pendla mellan skrik och sång, vilket är ovanligt. Bandet består i övrigt av tvillingarna Anders och Jonas Björler på gitarr respektive bas, samt Patrik Jensen på gitarr och Per Möller Jensen på trummor. Alla skickliga musiker och jag imponeras speciellt av samspelet mellan trummor och bas, men det är helt självklart att det är Herr Dolving som stjäl showen. När Peter Dolving skriker, ryser jag av välbehag.
Alla ni metalheads som ännu inte har sett The Haunted live, det är dags nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)