2011-11-23

Junior Boys på Debaser i Malmö (2011-11-20)

Publicerat för musicstage.se

Juniorpojkarna inleder med låten Parallell Lines och det första som slår mig är att sångaren Jeremy Greenspans röst är av riktig soulkvalitet och att han också kan leverera det live. För övrigt finns det betydligt mer att önska av den här spelningen.

junior_boysVideodisplayen som visas i bakgrunden består av abstrakta mönster som nog är tanken att de ska förhöja stämningen i musiken, men det känns mest billigt och amatörmässigt gjort och jag tycker inte att det tillför speciellt mycket. I de bästa musikaliska stunderna levererar Junior Boys loungemusik som får en att vilja luta sig tillbaka i en soffa med en drink i handen. I de sämsta stunderna däremot blir jag så uttråkad att jag vill somna och snarka högljutt på den där soffan istället. Det enda som gör det uthärdligt är den där lena rösten som Jeremy har. En röst som man normalt sett kanske inte förknippar med electropopgenren.

Duon backas live upp av en trummis med elektroniska trummor, men det känns verkligen att trummisen inte är en del av bandet. Jag känner ingen samhörighet alls. Det blir ju inte bättre av att den andra hälften av Junior Boys, Matt Didemus, rör sig i slow motion på scenen, som om han gick i sirap, medan han rattar och knappar på sin dator och sina synthar och verkar rent ut sagt uttråkad! Jag tycks mig se djupa suckar när han står där på scenen och det stör mig.

Till bandets fördel måste jag dock säga att de tre sista låtarna utfördes betydligt bättre. När de spelade hitlåten In The Morning släppte publiken loss lite och jag antar att det även fungerade som en humörhöjning för bandet. Därefter följde Work, som väckte mig till liv (äntligen!). Och sist, men inte minst fick vi som extranummer höra Banana Ripple, vilket fick oss allihop att röra på de lurviga.

Junior Boys på Spotify
Junior Boys på myspace

2011-11-11

Musikvideotips: Young Galaxy - Peripheral Visionaries

Publicerat för musicstage.se

Tidigare i somras tipsade jag om Young Galaxys video We have everything. Det blir då självklart för mig att tipsa om fortsättningen på den videon. Här är alltså videon till Peripheral Visionaries, tredje singeln från skivan Shepeshifting.

2011-11-04

Skivrecension: Librah - Inside The Black Balloonn

Publicerat för musicstage.se

Inside The Black Balloon är debutalbumet från Librah, ett Stockholmsbaserat rockband. Med vad som verkar vara vida influenser från öst och väst har Librah skapat ett första album som till synes växer för varje lyssning.

LIBRAH_inside_the_black_balloonDet första intrycket präglas av känslan: ”jag har hört det här förut”. I mina öron låter det faktiskt lite som Dream Theater. Melodierna och den generella ljudbilden har definitiva likheter, även om det inte är lika progressivt. Men i vissa låtar som Someone At The Door och Otherside Of The Sky dyker det upp gitarriff och melodislingor som snarare för tankarna till den alternativa rocken á la sent 90-tal. Å andra sidan finns låten Until The End, som känns suggestiv och psykedelisk, med ömsom intensiva ömsom lugna och luftiga partier i sann 70-talsanda.

Andra spåret Blackout blir genast en favorit. Refrängen är melodiös och för att använda ett ovanligt ord i sammanhanget ”aerodynamisk”. Den liksom flyger iväg och orden ”wake up!” skanderar i min hjärna och jag kommer på mig själv att gå och nynna på den lite då och då. Det är också något i melodin i Blackout som känns lite orientaliskt, men det är på spår nummer tio, Mir, som Librah verkligen leker med de orientaliska tongångarna. Basgången i Mir är lekfull och sjukt snygg måste jag säga.

Inside The Black Balloon är en platta som växer och ett mycket värdigt debutalbum. Det är inte revolutionerande på något sätt, men absolut snyggt, modernt och välproducerat med skickliga musiker. Rekommenderas för lyssning i hörlurar.

>>Librah på Spotify