Turbojugend Ingelstorp

Om man nu ska gå med i en fanclub känns det ju givet att gå med i Turbojugend. Efter många års snack har det nu äntligen blivit av att en god vän till mig har startat upp Turbojugend Ingelstorp. Enligt gemensamt beslut från El Presidente och Vicepresident Slajm blir Turbojugend Ingelstorp exklusivt för tjejer.

Turbojugend har satt upp vissa regler som måste följas. Här är några av dem:

• Man får inte tolerera fascistiskt och rasistiskt uppförande.
• En turbojugendjacka är inte en ursäkt för att bete sig korkat eller löpa amok.
• Alla medlemmar måste ha ett alias som representerar deras förmågor. (Jag har inget alias än - förslag?)
• Turbojugendjackan måste man bära på Turbonegrohögtider, Turbonegrokonserter, Turbojugendmöten mm.
• Turbojugendjackan får aldrig tvättas! Men man får simma i den.

Dessvärre missar jag Turbonegro på West Coast Riot nu på torsdag. Jag har inte möjlighet att ta semester då. Men eftersom de har en ny skiva i bagaget hoppas jag på att de ska spela i närheten någonstans nu framöver. Nya sångaren Tony Sylvester måste ju inspekteras också!

En jävligt bra låt: MF/MB/ - Seconds away

Det här blir nog mitt fattigaste inlägg hittills, men den här låten dök upp i min spellista och jag blev påmind om hur jävla grym den är! Älskar videon också. Och fan vad jag längtar till deras nya album.

Skivrecension: Donkeyboy - Silver Moon

Publicerat för musicstage.se

Norska elektropopbandet Donkeyboy har nått stora framgångar i sitt hemland och förra året fick de en svensk grammis för bästa internationella genombrott. Deras nya platta Silver Moon är om möjligt ett riktigt glittrande poppaket jämfört med debutplattan. Som klippt och skuret för den unga radiopubliken.

Singeln City Boy dök upp i någon reklamfilm på TV för ett tag sen och jag blev snabbt förtjust i den. Den inledande rytmiska synthslingan och den poppiga melodin är en skön blandning. Dessutom har den en grymt snygg musikvideo! Jag har snart spelat låten till leda. Det är definitivt en av mina dansfavoriter just nu.

Resten av skivan då? Det är poppigt, väldigt poppigt, nästan lite för poppigt. Det är typisk modern elektropop, som en uppdaterad version av 80-talets synthpop. Jag hade hoppats på något mer intressant. Det är väldigt lättsmält och radiovänligt. Som radiopop betraktat är det en trevlig platta. Som elektropop i allmänhet betraktat känns det något fattigt. Inte dåligt, men inget som kommer att hålla i längden.

Det finns enligt mig tydliga 80-talsinfluenser. I titelspåret Silver Moon hör jag något som låter som en nedbantad version av någon Pet Shop Boys-låt. Låten Out Of Control har en Micheal Jackson-aktig vers som tilltalar mig, men refrängen är som vilken modern discodänga som helst. På något sätt känns det omöjligt att inte dra några paralleller till A-ha med deras synthslingor och falsettliknande sång.

Överlag har de snygga och catchiga synthslingor, men det är nog rytmerna som är lite väl enkelspåriga för min smak. Det är de dansvänliga numrena som City Boy, We Can Be Friends, och Stay som faller mig bäst i smaken. I övrigt pendlar jag mellan att tycka det är tråkigt och enkelspårigt, samtidigt som det ändå är lite oemotståndligt. Såklart behöver inte varenda låt på skivan vara en floorfiller, men alla låtar hade vunnit på att ha mer intressanta rytmer, något som gör att det kittlar lite extra i öronen. Nu stannar det vid att vara harmlös, radiovänlig pop, och det behöver i och för sig inte vara något fel på det.

Donkeyboy finns på Spotify, lyssna här.

Liten punkfestival i Bromölla

Jag skulle dra ner på festivalandet i år var det tänkt, men några småfestivaler går ju alltid att smyga in i schemat. I helgen blir det således punkfestival á la DIY-stil i Bromölla. Festivalen heter Punk Cooperative Festival och kommer att hållas i Folkets Park. Det är första gången det arrangeras. För några ynka hundralappar har jag ingen aning om vad det är jag ger mig in i. Föreställer mig att jag antagligen är ett decennium äldre än de som arrangerar festivalen. Undrar hur dräggigt det kommer att vara. Undrar om de kommer att få tillåtelse att arrangera festivalen igen efter att vi trashat sönder Folkets Park. Älskar att det kommer serveras vegansk mat och inget annat.

De flesta band som ska spela säger mig absolut ingenting. De jag känner till sedan tidigare är Malmöbanden Uppgång & Fall och Suicide Syndicate. Sölvesborgsbandet Splitside har också letat sig in i mitt medvetande. Resten blir en överraskning.

Efter en snabb koll på Spotify hittar jag Civil Olydnad, Strindberg som tortyr, En Svensk Tiger, Bernts Sockervadd, Återfall, Glidslem, South City Locos, Swankers Pms, och Heinekent.

Hur kan man då ens försöka motstå Bernts Sockervadd och den stora poesi de bjuder på i låten Busschaufför. "Busschaufför. Busschaufför. Jag hoppas att du går och dör."

Ny video med Active Child

Amerikanska Pat Grossi alias Active Child gör vad jag skulle vilja beskriva som udda elektronisk dream pop kryddat med harpa och falsettsång. Hans musikvideor brukar vara fina, men de har inte riktigt fallit mig i smaken förrän nu! Jag är en sucker för enkla videor med vackra landskap och Johnny Belinda är just det, filmad på Australiens östkust. Vackert och avskalat, precis som musiken är.

Active Child - "Johnny Belinda" (Official Music Video) from Active Child on Vimeo.

Så var Roskildefestivalen över för i år

Här ligger man i en varm och torr säng, sönderbränd och förkyld, med en värkande post-festival-depression. Nu ska alla intryck smältas, vilket brukar ta ett litet tag. Jag gör här ett litet försök att samla mina tankar genom att kort kommentera de band som jag har sett.

Proffsigast: LEE FIELDS & THE EXPRESSIONS och ALABAMA SHAKES
- Rekommenderas! 

Mest dansvänliga: ICONA POP och ADRIAN LUX och AMSTERDANCE: SAM O'NEALL och COMMIX

Coolast: TUNE-YARDS
- Något tråkiga faktiskt, men fortfarande jäkligt coolt. 

Mest anonyma: THE CURE och I GOT YOU ON TAPE och NIKI & THE DOVE och BÄDDAT FÖR TRUBBEL
- Bäddat för trubbel gör sig helt klart bäst på hemmaplan i Malmö.

Största positiva överaskingen: GOSSIP
- Att den rösten skulle hålla live trodde jag inte. Helt fantastiskt! 

Största besvikelsen: BJÖRK 
- Björk är ingen liveartist, så är det bara. Ganska tråkig spelning. Ingen direkt påkostad show heller. Hennes mellansnack var stappligt och verkligen inget speciellt. Björk kan hålla sig till att göra snygga beats på skiva, och coola musikvideor.

Coolaste scenshowen: APPARATJIK

Rysningar av välbehag: REFUSED och M83
- Refused gjorde en riktigt fet spelning på Arena, en alldeles lagom stor scen för dem.
- M83's spelning var betydligt bättre än den jag såg på KB tidigare i år. M83 hade nog den tacksamma  Roskildepubliken att tacka för det.

Bäst! Episkt!: BRUCE SPRINGSTEEN & THE E STREET BAND
- Alla förväntningar infriades. Den allsmäktige Bruce är en helt fantastisk liveartist och en underbart charmig underhållare. Jag visste att det antagligen skulle bli bra, men inte trodde jag att jag skulle stå med gråten i halsen när den 60 000-stora publiken sjöng med i texten till Dancing in the dark.
- The Roots gjorde ett oväntat besök på scen (se liveklipp nedan).
- Publikfrieriet var på högsta nivå när Springsteen sista timmen (han spelade i tre timmar) kör en hitskavalkad utan dess like och sedan oväntat avslutar med Twist & Shout.


Inte att glömma...
Årets allsång i Camp Last Resort: Stad i ljus med Tommy Körberg
Årets campingplåga: Flytta på dej med Alina Devecerski