Tidigt i morse anlände jag så äntligen till Malmö efter att ha spenderat många timmar på tåg från Näsåker och Urkult uppe i Ångermanland. Det var första gången jag var så långt upp i vårt avlånga land och jag slogs gång på gång hur vackert det var.
På vägen upp, på Urkultståget, fick vi förstklassig underhållning av Väsen. Under tiden de spelade stod jag och tittade ut över det vackra landskapet som flög förbi utanför tågfönstret. Det kändes lite som i en dagdröm jag skulle kunna ha. Det är något med nordisk folkmusik som rör vid mitt hjärta på ett sätt som ingen annan musik kan, och i kombination med intrycken jag fick av landskapet runt omkring mig blev jag rörd till tårar. Jag tänkte "Är det så här resten av festivalen kommer vara för mig?". Så blev det inte.
Överlag var det inte så mycket musik på festivalen som jag fastnade för. Syster Sol var bra som väntat. Även denna gången regnade det när jag såg henne. Hon gör inte skäl för sitt namn! Men hon spred sol i sinnet med sin reggaemusik och fina attityd.
Loney Dear var ändå oväntat stämningsfullt. Jag har hört honom innan, men inte riktigt fastnat för den här nedtonade indiepopen, förrän nu. Det var ju riktigt fint! Väl framfört!
Transglobal Underground avslutade festivalen med sin afrikanskinspirerade etnotechno. Det var dansant och jag hade jättekul, men tyckte nog ändå att bandet kunde bjudit lite mer på sig själva. Jag saknade lite själ i musiken faktiskt. Detta var för övrigt typ det enda band som jag hade kollat upp innan festivalen. Påminner lite om Afro Celt Sound System som jag lyssnat på en del innan.
Jag saknade klezmer på festivalen, men fick som tur var utlopp för all min uppdämda klezmerenergi när jag tittade på The Crooked Fiddle Band sista kvällen. Det här var helt galet bra! Kanske bland det bästa jag har sett i år, alla kategorier. Kanske gjorde det sitt att de spelade under tak i Danslogen när det hällregnade utanför. Folk stod packade som sillar, men dansade ändå som tokar. Jag lyckades ta mig längre och längre fram där jag till slut kunde mosha tillsammans med hippies av varierande åldrar. Stökigast av alla var den äldre herre som, hög eller full (jag vet inte vad), trodde att han var någon sorts matador och slängde med sin regnkappa så pass att folk helt enkelt var tvungna att lämna plats åt honom.
Om The Crooked Fiddle Band tar sig hit i närheten från Australien igen, se till att se dem! Det var bland det ösigaste jag någonsin sett. Rentav punkigt faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar