Baby In Vain Källa: http://volcano.nu/wp-content/uploads/BabyinVain021-588x285.jpg |
Jag har placerat mig längst framme vid scenen där jag trängs med en gäng väldigt långa fotografer av det manliga slaget.
Det här är bara så jävla coolt. Gitarristerna Lola Hammerich och Andrea Thuesen intar många klassiska rockposer, men tanken att det skulle vara klichéartat slår mig definitivt aldrig. Deras framtoning är rak, ärlig och fullkomligt oemotståndlig. Trummisen Benedicte Pierleoni slår hårt och precist, men med ett ständigt leende på läpparna.
Under gitarrsolona gråter jag nästan. Ja, det är sant. Så bra är det. Det bästa jag har hört sen Led Zeppelin, eller möjligtvis The Bots på Roskildefestivalen förra året, vilket i och för sig inte är så längesen, men ändå. Tänk att man kan skapa sådan här tung magi med bara två gitarrer och ett trumset. Jag är fortfarande i chock, tror jag.
Rekommenderad lyssning: Corny #1 och Sweetheart Dreams.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar