 |
| Christine Owman Foto: Fredrik Billgren, musicstage.se |
Känslan man får av att se en konsert med Christine Owman påminner om den känsla man får av en spännande film. Ljudbilden hon skapar är kanske inte unik, men definitivt udda, som en blandning av folkmusik och triphop, kryddat med distade gitarrer. Det är lätt att förstå varför Wovenhand har valt att ha henne som förband på sin turné åter igen.
Kvällens spelning är turnéavslutningen just med Wovenhand
och då Owman kommer från Malmö så måste det ju ha varit extra kul för
henne att avsluta i hemstaden. Publikuppslutningen är stor och jag är
helt säker på att många är där för att se Owman lika mycket som
Wovenhand.
Att se Christine Owman live är verkligen något extra. Jag
har alltid tyckt att hon levererar mycket bättre på konsert än vad hon
gör på skiva. Jag gissar att det har mycket att göra med hennes härliga
personlighet som strålar ut från scenen. Hon leker med sin cello på ett
nästan teatraliskt sätt, samtidigt som hon kan headbanga och inta
dansposer bakom mikrofonen. Det är alltid underhållande att vila ögonen
på. Under större delen av konserten lyckas hon också med att få det att
låta suggestivt, utan att det blir sömnigt, vilket kan vara en svår
balansgång med den här typen av musik.
Min favoritlåt under kvällen är den nästan hemsökta låten Deathbed. Hennes vibrerande röst är fullkomligt hypnotiserande här. Vi får också bland annat höra en ny låt, Sleepwalker, som kommer på hennes nya skiva. Den låten lämnar mig lite blasé däremot, i alla fall efter den här första lyssningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar