Först ut på Posthusplatsen denna dag är de svenska krautrockarna MF/MB/. Det är skralt med folk och stämningen är ljummen och det är med besvikelse i rösten jag måste säga att /MF/MB/ inte lyckades höja värmen.
Visst
är det alltid svårt att spela som första band ut på en festival.
Publiken har inte riktigt hunnit infinna sig i feststämningen ännu och
det krävs något extra från bandet för att dra igång festen. I slutet av
år 2010 släpptes MF/MB/’s debutplatta Folded och jag har varit
ett fan sedan den dagen, men att uppleva dem live på en utescen på en
stadsfestival med dålig uppslutning i publiken är uppenbarligen inte en
bra kombination. En intim klubbspelning där man hade fått dansa sig
svettig hade nog varit mer passande.I bandets liveuppsättning finns ytterligare en trummis. Jag antar att syftet med att ha två trummisar är att få till ett mäktigare sound, men jag tycker inte att det tillför så mycket faktiskt. Ljudbilden är stor nog ändå, nästan tjock och mustig. Två gitarrer, två trumset och en bas får trängas med synthljud och elektroniska trummor. Jag gillar soundet, men blir tyvärr uttråkad av framförandet. Tankarna vandrar och jag tittar på klockan titt som tätt.
Två låtar står ut enligt mig. Först The Grand Chase som har ett bra driv och jag gillar att de svävar ut lite i framförandet, gör låten längre och nästan lite psykedelisk. I slutet får vi höra The Big Machine och det är för mig den enda låten under spelningen som faktiskt berör mig. Äntligen får sångaren Victor Nilsson ur sig lite mer inlevelse när han tar i för Kung och Fosterland. Om ändå hela spelningen hade haft samma känsla, då hade jag varit helnöjd!
Foto av Peter Westrup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar