Publicerat för musicstage.se
Powerplay är ett band som med traditionell banduppsättning (gitarr,
synth, bas och trummor) spelar covers på gammal Nintendomusik. För en
icke-spelnörd måste det här te sig helt galet och meningslöst, men det
är i själva verket väldigt underhållande. Men så är ju jag en spelnörd
också.
Det är väldigt uppenbart när jag ser mig om i publiken att jag är en
av de få kvinnorna i en mans-/pojkdominerad värld. Förvisso spelar
Powerplay på Ungdomsscenen, men jag blir ändå lite förvånad över
publikens låga medelålder. Själv tillhör jag precis den där generationen
som växte upp med de klassiska Nintendospelen, men runt omkring mig ser
jag mest tonårspojkar.
Musiken spelas synkroniserat med bilder från respektive spel som
spelas upp på en TV-skärm vid sidan av. Rent musikaliskt vet jag inte
riktigt hur jag ska kommentera det här. Konceptet ger ju inte direkt
några utrymmen för solon eller utsvävningar. Själva framförandet är
egentligen ointressant och det är inte heller riktigt poängen. Poängen
är väl i grunden helt enkelt att det är en kul grej, ett underhållande
sätt att framkalla lite varma, nostalgiska känslor. Och de lyckas ju
definitivt med uppgiften att bringa liv i den gamla TV-spelsmusiken.
Dessutom måste jag påpeka att jag nästan blir mer involverad i vad som
händer på TV-skärmen än vad som händer på scenen. Trots att jag inte kan
påverka spelets öde tycker jag det är enormt spännande och rycker till
varje gång man är nära att dö.
I repertoaren hör vi klassiska teman från spel som Zelda, Mega Man, The Goonies, Castlevania, Duck Tales och givetvis kungen av Nintendo-spelen Super Mario Bros. Bland publikfavoriterna finner vi helt klart Mega Man och Super Mario Bros,
som framkallar en våg av jubel och busvisslingar i publiken. Själv
tycker jag att det spelas alldeles för lite Zelda-musik, som är min
personliga favorit, men jag klagar inte. Det här är så sjukt roligt. Jag
kan bara inte sluta le. Ibland kan jag inte ens motstå att dansa lite.
Även bandet verkar ha enormt roligt på scen och det är väl inte så
konstigt. Hur kan man tröttna på den här musiken? Musiken tjatade man
sönder för många herrans år sedan när man satt och spelade samma spel
timme efter timme (till föräldrarnas förtret).
Powerplay är ett kul projekt som jag varmt rekommenderar för alla
Nintendo- och TV-spelsfans där ute. Jag hade rent ut sagt skitskoj och
brydde mig inte ett dyft om att det regnade när jag cyklade hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar