Hardcore Superstar vet hur man charmar en publik. Kvällens spelning är inget undantag. Bandet levererar precis som väntat, även om det knappast kan räknas som en av deras bästa spelningar. En timmes hitskavalkad kryddad med charm och rockklichéer är vad vi får.
Publiken
värms upp med lite AC/DC, som strömmar ur PA-systemet. Förväntningarna
är höga. Det är helt fullsmockat framför scenen och när bandet kliver på
utbrister ett stort jubel. Själv väntar jag mig inga underverk ikväll,
men jag skulle bli väldigt förvånad om jag gick därifrån med en känsla
av besvikelse.Hardcore Superstar har alltid varit stabila. De har fin scennärvaro och med enkelhet engagerar och charmerar de sin publik. Alla bandmedlemmar drar sitt strå till stacken genom att ge allt på scen och betala med sin svett. Mellan låtarna bjuds vi på publikfrieri från Jocke Berg: ”Har jag sagt att ni är vackra och fina?” och publiken jublar förstås.
Kvällens setlist utgörs av en mängd hitar och publikfavoriter, varav många kommer från det självbetitlade albumet Hardcore Superstar (2005), såsom My Good Reputation, Wild Boys, Simple Man och givetvis den allsångsframkallande We Don’t Celebrate Sundays. Den gamla hiten Someone Special från debutalbumet är en låt som jag tidigare ratat, men den är ganska fin ändå. Den tillägnas publiken och folket svarar genom att troget sjunga med i refrängen.
Höjdpunkten blir givetvis Last Call For Alcohol när bandet undrar om det är ”någon som vill sjunga uppe på scen?”. Några lyckliga fans blir utvalda att komma upp på scenen och sjunga med i refrängen. Det är något utav en rockkliché, men vem bryr sig om det när det inbringar ett leende på allas läppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar