Norska Skambankt kickstartar denna sista festivaldag på Roskilde. Folk är nyvakna, bakis och svettiga av den tropiska värmen, men Skambankt har inga som helst problem att väcka oss till liv. Med sin lättillgängliga hårdrock och sköna attityd hänför de oss alla.
Det är med ett fasligt mullrande som dessa stiliga, svartklädda norrmän kliver upp på scenen. De inleder med Anonyme hatere
och jag inser att det måste vara många norrmän i publiken eftersom jag
hör massiv allsång. Jag är positivt förvånad över soundet som är väldigt
lättsamt, med nästan poppiga refränger, samtidigt som de ändå är grymt
tunga. De kör rock, rakt uppochner. Bandet har kul på scen och de är
väldigt ödmjuka mot sin publik. Jag är mycket imponerad över deras
riktigt snygga, men så härligt icke-pretantiösa gitarrsolon. Det är så
trevligt att se ett hårdrocksband utan klichéer och höga tankar om sig
själva. Bra jobbat där Skambankt!
När
konserten närmar sig sitt slut så bestämmer sig bandet för att få
publiken att genomföra Roskildehistoriens tidigaste ”wall of death”, och
publiken lyder troget. Det är helt sjukt hur man kan få så här mycket
tryck på en konsert kl.12, en söndag på Roskilde. Jag kan lätt säga att
en timme med Skambankt går väldigt fort. Publiken är helt genomsvett när
konserten väl är slut och det beror långtifrån bara på själva värmen
som solen alstrar. Min favoritlåt som jag tar med mig är nog
”klassikern” Min Eliksir, från albumet Eliksir (2007), som gav upphov en massa dansstökande i publiken. Helt underbart! Skambankt blir ett av årets positiva överraskningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar