Skivrecensioner Massive Attack och Säkert!

Följande skivrecensioner skrev jag som arbetsprov till musicstage.se och de gav mig en provanställning. Yeyh! Läs och lyssna.

Massive Attack - Heligoland (2010)

I albumets öppningsspår, "Pray for Rain", känner man genast igen Massive Attacks unika trip-hop-sound med djupa basgångar och släpande, suggestiva rytmer. Men där slutar likheterna med Massive Attacks tidigare verk. Heligoland är helt klart väldigt inspirerad av dagens electronica, till skillnad från deras mer hip-hop-inspirerande sound på 90-talet. Inte för att det är något fel på det, tvärtom. Massive Attack vet fortfarande hur man gör mörk, suggestiv musik utan att för den delen vara tunga och hårda.

Som sedvanligt är har Massive Attack tagit in en hel del gästsångare på albumet. Bland annat hittar man Martina Topley-Bird, som tidigare var sångare i trip-hop-bandet Tricky. Och på spår nummer nio, "Saturday come slow", hittar man Damon Albarn, frontmannen från Blur och skivaktuella Gorillaz.

Heligoland är en skiva som växer efter några lyssningar. Min gissning är att den inte kommer att nå några speciellt stora kommersiella framgångar som t.ex. Mezzanine gjorde, men lär säkert bli ytterligare en favorit i undergroundkretsar.

Massive Attack på myspace.com

Säkert! - Facit (2010)

Jag tillhör den där skaran som föll pladask för Annika Norlins nya projekt Säkert! när debutalbumet släpptes 2007. Däremot har jag aldrig fastnat för Annikas andra stora projekt Hello Saferide och jag är helt säker på att det har att göra med språket. Annika Norlins texter har alltid varit ärliga och underfundiga och när de sjungs på svenska är det svårt att inte leva sig in i hennes värld.

Nu sitter jag här med Facit i handen, Säkert!s nya album. Genest känner jag för att dansa fastän mitt hjärta brister till andra låten på skivan "Dansa, fastän". Återigen känns det som om Annika Norlin har lyckats fånga mitt liv i ett nötskal. "Jag ska dansa fastän hjärtat brister. Dåliga bandet, jag tycker inte om er, men ni täcker över ljudet av sms som inte kommer."

Musiken är typisk svensk indiepop och man skulle kunna hitta influenser hos både storheter som Kent och Lars Winnerbäck, men jag tycker Annika Norlin har något alldeles eget. Många artister sjunger bra texter, men Annika Norlin berättar historier. Historier som fångar vardagen och alla de problem som vi alla känner oss bekanta med. Har också en känsla av att Annika Norlin bidrar med en kvinnlig röst inom indiepopen som har saknats i kontrast till alla dessa pojkar som sjunger hjärtskärande texter om tonårsångest (Broder Daniel, Kent, Håkan Hellström etc.).

I Facits sista spår ber Annika mig att hålla tyst nu, så det ska jag göra genom att avsluta med hennes textrader: "Ord är som napalmbomber, De ödelägger land /.../ Kan du inte vara tyst nu?"

Säkert! på myspace.com

En som stretar emot

Jag hatar att gå i andras fotspår, men likväl gör jag det ibland ändå. Varenda människa idag ska ju ha en blogg av någon anledning och just därför vill jag gärna streta emot och inte skaffa en själv. Men nu sitter jag ändå här med en ny blogg. Till mitt försvar måste jag säga att jag startat bloggen mycket på grund av påtryckningar från diverse nära och kära.

Jag kommer definitivt inte att ösa ur mig en massa personligt dravel på den här bloggen. Detta är en musikblogg för musikintresserade. En möjlighet för er alla att följa i mina ljudspår.