Baby In Vain på Öresundsfestivalen i Malmö (2014-05-30)

Baby In Vain
Källa: http://volcano.nu/wp-content/uploads/BabyinVain021-588x285.jpg

Baby In Vain från Köpenhamn tar över kommandot direkt och säger till publiken att komma fram till scenen och "Lad os rocke!". De river av några ackord och faller sedan på knä och ger oss alla en chockartat start när de passionerat leker med sina gitarrer. Jag står med hakan i golvet.

Jag har placerat mig längst framme vid scenen där jag trängs med en gäng väldigt långa fotografer av det manliga slaget.

Det här är bara så jävla coolt. Gitarristerna Lola Hammerich och Andrea Thuesen intar många klassiska rockposer, men tanken att det skulle vara klichéartat slår mig definitivt aldrig. Deras framtoning är rak, ärlig och fullkomligt oemotståndlig. Trummisen Benedicte Pierleoni slår hårt och precist, men med ett ständigt leende på läpparna.

Under gitarrsolona gråter jag nästan. Ja, det är sant. Så bra är det. Det bästa jag har hört sen Led Zeppelin, eller möjligtvis The Bots på Roskildefestivalen förra året, vilket i och för sig inte är så längesen, men ändå. Tänk att man kan skapa sådan här tung magi med bara två gitarrer och ett trumset. Jag är fortfarande i chock, tror jag.

Rekommenderad lyssning: Corny #1 och Sweetheart Dreams.

Tips inför Öresundsfestivalen 30-31 maj

I helgen bär det av för Öresundfestivalen i Malmö igen, för tredje året i rad. Jag är väldigt sugen på att gå, men grunnar fortfarande på om jag har råd med det, då min studentkassa inte är så fet just nu. Givetvis var jag sen på det och glömde att ansöka om ackreditering. Jag har i vilket fall gått igenom programmet för att hitta godbitarna och så här ser mitt program ut: 

30 maj
18.45-19.30    Babel                              Albert
19.30-20.15    Inkonst klubb                 Death Ray Boot
20.00-20.45    Moriskan Spegelsalen    Feivel
21.00-21.45    Inkonst klubb                 Baby in Vain
22.15-24.00    Babel                              Choir of Young Believers
22:45-23.30    Moriskan Spegelsalen    Sylvester Schlegel
00.00-00.45    Moriskan Spegelsalen    Treefight for Sunlight

31 maj
20.30-21.15    Babel                              Vit Päls
21.45-22.30    Moriskan Stora Salen     !Regeringen
23.00-00.15    KB                                  Linnea Henriksson
00.00-01.00    Inkonst klubb                 Stereo Explosion

Som ni ser blir min fredag lite stressig, vilket är i vanlig ordning. Jag vill alltid försöka se allt, allt, allt. På lördagen håller jag mig till lite mer beprövade kort. Här följer några kommentarer om artisterna:

Albert: indiepopband från Malmö med den jäkligt schyssta låten och musikvideon Lux som ni ser längre ner i mitt inlägg. I videon ser man även som av en händelse en bekant till mig, Peter Hallin, som spelar en av karaktärerna i videon (killen som följer det röda snöret i skogen).

Death Ray Boot: Rock från Malmö. Låter schysst. Jag är verkligen nyfiken på hur det låter live.

Feivel: Tjejen bakom Feivel är också pianist i Skilla och detta är hennes första soloverk. Spännande indiefolk som har något väldigt nordiskt över sig. Videon till The Train ser ni nedan.

Baby in Vain: Det var videon till Sweetheart Dreams som fick mig att trilla av stolen här hemma. Så jävla tungt och så jävla bra. Stoner-rock från Köpenhamn. Det blir mitt sista musikvideotips bland de här artisterna.

Choir of Young Believers: Ni vet dem med låten Hollow Talk, känd från TV-serien Bron? Jag har inte sett serien, men har alltid hajat till när jag hört låten. Känner mig nyfiken.

Sylvester Schlegel: Solodebuten från Sylvester efter framgångarna med The Ark. Känns som ett måste för mig!

Treefight for Sunlight: Indiepop från Köpenhamn. De ligger på min indielista på Spotify och spelas ofta.

Vit Päls: Största anledningen till varför jag lyssnar på Vit Päls är helt klart för texterna, som alltid känns som något man kan relatera till, speciellt såklart låtarna som handlar om Möllevången i Malmö.

!Regeringen: Ett av Thomas Öbergs sidoprojekt. Öberg är alltid ett STORT måste!

Linnea Henriksson: Jag var sen på att upptäcka hennes stjärnstatus, men är numera helt såld. Du söker bråk, jag kräver dans - vilken popbriljans!

Stereo Explosion: Mer The Ark-relaterat. Bandet (minus Ola Salo) som fick ge vika för The Arks framgångar. Nu får vi höra dem igen! Kul kul kul! Jag är exalterad. Disco für alle!

Läs mer på hemsidan, oresundsfestival.com/.

Under Byen på Koncerthuset i Köpenhamn (2014-05-17)

Under Byen, Foto: Michael Boe Laigaard

Publicerat för musicstage.se 

Danska Under Byen gör en egen tolkning av vad rockmusik egentligen kan vara. Det är avantgarde, det är hårt och mörkt, det är mjukt och jazzigt med folktoner. Ibland sömnigt, ibland filmiskt. 

I kölvattnet från 90-talets trip-hop-akter som Portishead och Lamb kom danska Under Byen i början av 2000-talet. Kanske känns det mer rätt att kalla deras musik för post-rock, men stråkarna, den jazziga framtoningen och Henriette Sennenvaldts hesa röst för mina tankar snarare till en tidig Björk, om man bortser från avsaknaden av elektroniska inslag.

Under Byen idag är dock betydligt mer avantgarde och experimentella. Jag hade av denna anledning inga stora förhoppningar om kvällens konsert. Jag väntade mig ett av två alternativ - sömnigt eller magiskt. Dessvärre ser jag nog ändå heltheten som ganska sömnig, även om det hade sina magiska stunder då jag spetsade öronen och lutade mig framåt i stolen.

Ja, det här var en sittande konsert som ni förstår. Det kändes lite konstigt och ovant, som att det var en klassisk konsert jag skulle se och inte något som mer räknas till populärmusiken, om än såklart den alternativa scenen. När Under Byen kliver upp på scen är tystnaden i publiken väldigt påtaglig. Allt som hörs är bruset från gitarrförstärkaren och hur bandet testar ljudet på stråkarna. Inget jubel, inga applåder från publiken. Det är  som om vi inte riktigt vet hur vi ska bete oss.

Under Byen inleder med den poetiska Det er mig der holder træerne sammen, min favoritlåt, men den framförs i en anpassad version som mer passar in i deras nya sound och jag blir lite besviken. Och så fortsätter det mer än halva konserten. Jag gäspar lite, rättar till mig i stolen, funderar på om jag orkar stanna hela konserten. Men så ibland dyker det upp bitar av kontrabas och fiol som känns som filmiska sekvenser och jag sugs in i musiken och riktar all min uppmärksamhet mot scenen. Låten Ikke Latteren Men Øjeblikket Lige Efter kändes anonym på live-skivan Protokol som släpptes förra året, men här och nu berör den mig så mycket mera. Jag blir förvånad.

Ibland är basen så mörk och djup att vilket metalband som helst skulle blivit avundsjuk. Ibland är det bara konstigt - konst för konstens skull. Ibland sömnigt. Men ibland ändå faktiskt lite magiskt. När konserten är slut får Under Byen många, långa applåder med busvisslingar och jubel, och jag är en av de som applåderade trots mitt blandade intryck.

Litet, mysigt, intimt - öppen scen på Sugar Ditch

Sweet Home är den nya öppna scenen i Malmö som startats på initiativ av Studieförbundet Vuxenskolan och kafeét Sugar Ditch. Deras ambition är att ge plats åt fler på scenen, oavsett ålder och erfarenhet. Om man är sugen på att uppträda och vill vara säker på att få en plats är det bara till att föranmäla sig. Läs mer om detta på Sweet Homes facebooksida.

Onsdagen den 7 maj är det så dags. Gäster för kvällen är Skurklandet och Lovisa Ståhl, men efter kl. 20.00 är det öppen scen!