Återigen blir det en kort konertrecension, lite för långt i efterhand. Jag måste se till att bättra mig! Men hur som helst...
Jag får börja med att tacka
festivalrykten.se. De hade en liten tävling där man kunde vinna biljetter till Lucy Rose spelningar i både Malmö och Stockholm och jag vann! Kan ni tänka er. Det är inte ofta jag faktiskt vinner något, så jag blev väldigt glad.
Lucy Rose och hennes band kliver på scenen till tonerna av Pink Floyds
The Great Gig In The Sky - vilken oväntad öppning! Det är ingen enorm uppslutning och publiken står pinsamt långt ifrån scenen. Den här till synes späda tjejen med den sköra rösten får genom sin totalt oblyga attityd publiken att resa sig från stolarna längst bak i lokalen och samla sig framme vid scenkanten. Hon helt enkelt tjatar, vänligt, men bestämt, tills att alla har rest på sig.
Hela konserten präglas av Lucy Roses utstrålning. Hon är både otroligt charmig och rolig i mellansnacket. Hon skapar fin stämning och en trevlig atmosfär i lokalen. Bandet verkar också ha roligt på scen, de skrattar och ler hela tiden och har ständig ögonkontakt med varandra. De spelar väldigt tajt och allting känns över förväntan bra.
Lucy Rose brukar beskrivas som en singersongwriter, men jag tycker inte det säger så mycket egentligen. Musiken vill jag gärna beskriva som indie folk och jag tycker det känns väldigt befriande att höra en talangfull kvinna inom genren som idag annars domineras av män som Bon Iver, Mumford & Sons, Fleet Foxes, Ben Howard och så vidare.
I det annars brittiska bandet finns en svensk gitarrist, Björn Ågren, och han är en av anledningarna till att de nu turnerar i Sverige, vilket jag är väldigt glad för! Jag hoppas vi får se dem fler gånger!.
Hela spelningen är grym. Lucy Rose har ännu bara hunnit släppa sitt debutalbum,
Like I Used To, men vi får även höra några nyskrivna låtar som bådar väldigt gott.
Slutligen måste jag kommentera Lucy Roses gitarrspel. Hon är en enormt kompetent gitarrist. Det var en fröjd för öronen att höra.
