Festivalen arrangerades på Bryggeriet Skatepark i Malmö. Mellan skateramperna satte man upp två scener, och medan banden spelade såg man ibland en del tjejer och killar susa förbi på sina skateboards i bakgrunden. Kanske var det just detta som bidrog till att stämningen på festivalen var så enormt skön och avslappnad.
Vad gällde bandrepertoaren var det många lokala band från Malmö, som Vånna Inget, Bäddat för trubbel, Uppgång och fall, Beyond Pink m.fl.
Bäddat för trubbel har jag redan i år snart lyckats se en handfull gånger, men det kan aldrig bli för många gånger. Sist jag såg dem var på Roskilde, och den spelningen var nog den tråkigaste jag har sett med dem. Jag vet att jag skrev att de troligtvis gör sig bäst på hemmaplan i Malmö, och det kändes verkligen som dagens sanning när de i fredags möjligtvis gjorde sin bästa spelning någonsin. Allting kändes bara så rätt! Vi fick höra två nya låtar och jag tyckte nog att de gick hem hos publiken. Min favorit är som alltid den dansvänliga Nu får det fan vara nog från den senaste plattan. Under Sånt är livet gör de som de brukar och tar upp en annan trummis på scen så att Bäddat-trummisen Stefan Persson istället kan köra sitt saxsolo. Den här gången kändes det dock rent av pinsamt när gästtrummisen (i detta fall trummisen från Beyond Pink) börjar med att spela alldeles för sakta, och resten av bandet måste anpassa sig och sänka tempot. Överlag kändes hennes gästspel väldigt amatörmässigt. Pinsamt. Jag tittade bort en stund. Resten av spelningen var som tur var helt lysande!
Avslutade festivalen gjorde Hårda Tider. Det är inget band jag normalt sett brukar lyssna på, men det var helt fantastiskt. Publikens röj talade sitt eget språk. Mosh, crow surfing, och DIY pyroteknik med sprayflaskor och tändare. Jag kunde inte sluta le. Det var enormt underhållande att se på, och jag kände mig enormt glad att jag hade tagit mig dit. Jag hoppas verkligen att det blir en festival igen nästa år!