Carl Johan Lundgren alias Vit Päls är den före detta Malmöbon som gör lågmäld indiepop om livet på Möllan. Musiken är inte särskilt revolutionerande, hans röst är inte speciellt imponerande och texterna snudd på banala, men ändå finns där något som tilltalar mig. Hans röst påminner om en Olle Ljungströms-aktig figur som inte bryr sig om hur han låter, eller vad som räknas som fint och korrekt. I Hallå haters sjunger han ”Hallå haters. Var är ni nu? Det här är till er. Ni som säger att jag sjunger falskt. Ni som säger att jag är på skoj. Det här är inte fult. Det här är mitt finaste. Det här är det viktigaste. I alla fall för en stund.” De där textraderna fick mig faktiskt att lyssna på resten av skivan med lite andra öron. För det finns något där, något som är fint, något förklätt och gömt bakom humor och ”falsksång”.
Dessa historier som Vit Päls presenterar vet jag ej om de är sanna, men det känns äkta när jag hör dem. Texterna är raka och utan krusiduller. Vit Päls berättar precis som det är. Ibland undrar jag om det är så här Håkan Hellström låter när han går på lågprisbatterier? Hur som helst. Jag tror inte att den här skivan kommer att göra musikhistoria, men nog får man ändå en trevlig stund när man sätter sig ner och tar in den.
>>Vit Päls på Spotify
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar