Från Sveriges metallhuvudstad Göteborg kommer thrashbandet The Haunted, men nu i lite annorlunda tappning. På nya albumet Unseen får vi se en ny sida av bandet som jag nästan förknippar mer med dagens hardcorescen, än med den thrashscen som de kommer ifrån. Soundet på Unseen kan väl annars närmast beskrivas som progressiv metall.
Till många gamla fans förfäran kan jag tänka mig att plattan känns lite för kommersiell. Till min egen glädje tycker jag det är en av deras bästa plattor, kanske just för att den är lite mer ”lättlyssnad”. Den inledande låten Never Better bjuder ju till och med på lite allsångsvänligt material i sin refräng: ”Ashes to ashes, dust to dust...” The Haunted är kända för sin enorma tekniska skicklighet, men med ett något mer kommersiellt sound är detta inte lika märkbart även om det givetvis ibland gör sig påmint. Jag fastnar framförallt för trummorna i Mationless. Jag är ingen trummis och jag kan inte svara på varför det är så här, men jag får små rysningar av välbehag när jag hör dessa trummor.
Bäst på Unseen är för mig helt klart Dissapear, vars verser tuffar fram lite som ett tåg och med en refräng som liksom tar en till slutdestinationen. Peter Dolvings sång på denna låt är helt enastående, speciellt i de höga partierna. Ibland känner jag att det finns ingenting rent sångmässigt som herr Dolving inte kan göra. Låga som höga partier, lugn sång eller skriksång, det spelar ingen större roll. Han är fenomenal.
Unseen får mer än godkänt, helt klart. För min del får The Haunted gärna bli ännu mer progressiva, men vi får väl se vad framtiden utvisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar