Publicerat för musicstage.se
Jag är ett kritvitt blad när jag dyker upp för att se Dolly Daggers spela. Jag har inte hört ett jota mer än att de tydligen låter som något i stil med Billy Idol och att de kan vara ganska tokiga på scen. Nu när jag har sett dem kan jag inget annat än att hålla med och tillägga att det här är väldigt underhållande på flera plan.
Dolly Daggers är ett Malmöband som har tagit det bästa från 80-talet och skapat modern, retroklingande, rockig synthpop. Musiken är kanske inte det mest intressanta jag har hört, men framförandet däremot är fröjd för ögat. Showen styrs framförallt av den excentriska sångaren Ludvig Sersam och hans lillebror, keybordisten, Jonatan Sersam.
Jonatan dansar frenetiskt bakom sin synth som en speedad Jarvis Cocker. Ludvig juckar och vickar på höfterna, spelar luftgitarr med mickstativet och struttar runt så mycket på scenen att han nästan snurrar in sig själv i mikrofonsladden. De andra bandmedlemmarna känns anonyma i jämförelse med Sersam-bröderna och rör sig inte mycket mer än skyltdockorna på scen.
Det är bara en handfull människor som dansar på asfalten framför scenen idag, men jag kan tänka mig ett annat scenario på ett riktigt discogolv framför en scen med bra ljussättning, att dansgolvet då skulle vara fullt med folk. Under sista låten, If I Could Dance, klättrar Ludvig över kravallstaketet och dansar ut bland publiken och sprider därmed en våg av leende på allas läppar, inklusive mig. Dolly Daggers är ett liveband av rang. Gå och se dem om du får chansen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar