Publicerat för musicstage.se
Albumaktuella Twin Atlantic äntrade Playa!scenen på Siesta! denna varma eftermiddag. Publiken verkade lamslagen av värmen, men det hindrade inte dessa skottar från att ge oss en riktigt svettig föreställning.
Uppslutningen var väl sådär, men det var de icke närvarandes förlust enligt min mening. Twin Atlantic känns verkligen som ett band på väg uppåt. Musiken kan väl beskrivas som atmosfärisk rock, ganska soft, men ändå hård och skitig. Bandmedlemmarna må se ut som snälla poppojkar, men på scen röjer de som det värsta metallbandet. Strängar ryker och trumpinnar flyger. Craig Kneale måste nog vara den hårdast jobbande trummis jag har sett på länge.
Det här är precis den typen av rock som jag föredrar. Bandet sätter vartenda ton, men det är ändå inte förrän efter halva spelningen som jag känner att jag sugs in i musiken. Jag stör mig också lite på den skotska dialekten som gör att jag inte hör ett ord av vad de sjunger. Men som band är de riktigt tajta och när de efter halva spelningen känner sig uppvärmda låter det helt underbart. Älskar samarbetet mellan bas och trummor och den vackra körsången som gitarristen, Barry McKenna, och basisten, Ross McNae, bidrar med.
Under den nertonade inledningen till Yes, I was drunk får jag äntligen höra sångaren Sam McTrusys röst lite tydligare och jag uppfattar också texten, vilket är ett plus. Och så himla fint han sjunger då! Jag blir också fullständigt charmerad när McTrusty bokstavligen tar i från tårna. (Under de svåra sångpartierna reser han sig upp på tår).
Rekommenderar Twin Atlantic med hela mitt hjärta. Deras senaste album Free, finns på Spotify, kolla upp det!
Twin Atlantic på Spotify
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar