2013-07-08

Wintergatan på Roskilde Festival, 2013-07-07

Wintergatan, Roskilde Festival, Roskilde, 2013-07-07. Foto: Camilla Svedén.
Publicerat för musicstage.se
Jag är en trogen lyssnare av Detektivbyrån så det känns helt naturligt att nu börja följa Martin Molins nya projekt Wintergatan. Det som jag tycker är lite spännande med Wintergatan är att vi får lite extra av allt. Vi får fortfarande plinkade xylofoner och dragspel, men också tyngre trummor och dansvänliga elektroniska rytmer. Som en sagostund för vuxna.

Wintergatan är först ut på Pavilion Stage, denna dagen, den sista dagen på årets Roskildefestival. Uppslutningen är ganska stor ändå trots rådande förutsättningar. Stämningen är enormt hjärtlig och fin. Ovanför trumsetet ser man upphängda glittrande stjärnor. Scenen är fylld av massor med spejsiga instrument, varav flera verkar hemmabyggda. Det sägs att bandmedlemmarna sinsemellan kan spela ett fyrtiotal instrument. Följande instrument kan jag namnge: gitarr, trummor, bas, synth, xylofon, dragspel, harpa, speldosa (räknas det?) och theremin, plus en massa andra som jag inte vet vad de heter, om de ens har namn.

Vi får höra låtar från den nya skivan såsom den dansvänliga, blip-blop-synthiga Valentine (min favoritlåt). Singeln Sommarfågel får vi också givetvis höra. De väljer även att spela en låt som inte kom med på skivan. Jag vet inte vad den heter, men låt oss kalla den för "Cowboysången", för det är det jag tänker på när jag hör den. Cowboysången är förvånansvärt rockig. Det kändes kul, men oväntat!

Ibland kan jag tycka att en del låtar blir lite väl mycket Yann Tiersen-ripoff, som till exempel Biking is better, men de mer experimentella låtarna väger helt klart upp för det.

Det känns som om Martin Molin har lite klassiska rockstjärnedrömmar inom sig när han svänger runt på scenen som värsta gitarrhjälten. Det är lite pojkdrömscharmigt samtidigt som jag ser mycket "star quality" i honom. Inom bandet känner jag av den värmen och starka familjebandet som finns där. Det smittar av sig på publiken. Hela tältet är fyllt av kärlek. De får långa, livliga jubel av publiken när sista tonen är spelad.

Foto: Camilla Svedén 

Inga kommentarer: