Damon Albarn, denna man som verkar lyckas med allt han tar för sig och lyckas genomföra de mest udda samarbeten som man inte väntar sig. När han producerade Bobby Womack, som för övrigt spelade på Roskildefestivalen förra året, blev jag riktigt imponerad. Nu står han dock på egna ben med sin första soloplatta, Everyday Robots, i ryggen, men är det starkt nog frågar jag mig?
Arena-tältet är packat till bristningsgränsen och jag hade inte väntat mig något annat heller. Albarns stjärnglans är väldigt stor och han är såklart mycket van att uppträda inför en stor publik i och med sina framgångar med både Blur och Gorillaz. Han inleder konserten med två av sina nya låtar, Lonely Press Play och Everyday Robots. Låtarna har fått en makeover där de elektroniska bitarna har ersatts av en traditionell banduppsättning som får soundet att bli betydligt mer ”funky”. Det till och med svänger, skulle jag vilja påstå.
Efter den väntade inledningen får vi dock höra, återigen, funky versioner av några gamla Gorillaz-låtar, Tomorrow Comes Today och Slow Country. Jag hade hört rykten om att han skulle spela en del Gorillaz-grejer och jag blir väldigt glad när ryktet uppenbarligen är sant. Gorillaz-injektionen fungerar definitivt som en stämningshöjare.
Därefter verkar det bara gå utför. Jag blir uttråkad. Många av hans andra låtar är verkligen inte starka nog för att fånga mitt intresse. Det är ytterst platt och jag förstår mig verkligen inte på folket som faktiskt jublar. Det känns som att jublet kommer av ren princip, bara för att det är Mr. Albarn himself liksom. Jag plågar mig igenom andra halvan av konserten och tittar ständigt på klockan. Så äntligen går han av scenen, men publiken vill ha mer, och det får vi, med råge!
Jublet är fullkomligt öronbedövande när Damon kliver ut på scenen igen. När de ljuva tonerna av Clint Eastwood ljuder ut över oss så vaknar jag till liv igen. Det är förstås ett väldigt tryck i tältet nu. Men detta är ändå inte det bästa. Vi blir härnäst introducerade för inga mindre än hip-hop-legenderna De La Soul! Jag är helt i chock. De La Soul är en av de väldigt få hip-hop-akter som jag både älskar och respekterar väldigt mycket och här är de nu tillsammans med Damon Albarn för att rappa på Feel Good Inc. Det här är så sjukt. Jag väntade mig inte alls detta.
Efter att chocken lagt sig avslutar Albarn med att köra några av sina egna låtar igen och det är väl helt okej, men det känns verkligen mycket platt efter den intensitet som vi fick känna på innan. Överlag kan jag ju lugnt säga att utan Gorillaz-materialet så hade den här konserten varit ganska menlös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar