2014-10-02

Future of the Left på Roskilde Festival, 2014-07-03

Publicerat för musicstage.se 

Future Of The Left, Foto: Polly Thomas

Vad som definierar Future of the Left är nog mer deras mellansnack än vad det är deras musik. Bandet kommer från Wales och deras texter känns som om de följer lite av brittisk tradition där man har humoristiska texter med någon sorts politisk agenda, och mellansnacket är såklart i samma anda. Musiken är inget direkt utöver det vanliga utan låter i mångt och mycket som traditionell hardcorepunk.

Någon i publiken har haft sönder en dunkudde och dunen flyger in över scenen som konfetti. Publiken är också lite stökig i vanlig punkig anda. Ölburkar flyger och alla som står inom farozonen blir översköljda av öl och täckta av fjädrar. Det verkar inte direkt besvära någon. Publiken gillar det.
Jag ser massor av nickande huvuden och stampande fötter, ”Men svänger det?”, frågar jag mig. Stundtals gör det definitivt det. Under några låtar uppstår även en liten mosh-pit, och man hade nog inte kunnat önska sig mer av bandet egentligen. Future of the Left är bra i det de gör, helt klart, men jag inser också att det nog helt enkelt inte faller mig riktigt i smaken. Men under en låt spelar basisten Julia Ruzicka kazoo och det kanske är tramsigt av mig, men jag gillar det.

Mellansnacket då? Visst är de roliga. Frontmannen Andy "Falco" Falkous grej är tydligen att dissa andra stora artister. Under ett par minuter får vi höra diverse fyndiga skämt där de dissar Metallica, Bon Jovi, Phil Collins, Metallica, U2, Metallica och slutligen Metallica. Jag skrattar högt flera gånger, men när de också börjar dissa sin publik så känner jag mig lite tveksam. Jag förstår att det är menat att vara skämtsamt, men jag hade respekterat dem mer om de hade haft mer respekt för oss i publiken.

Avslutningen är total anarki. Gitarrerna lyfts ut till publiken. Falco plockar delar av trumsetet och bär fram dem till scenkanten där han står och bankar på dem. Gitarristen Jimmy Watkins sjunger lite på Outkasts Hey Ya!. Det enda som fattas är väl att de ska slå sönder instrumenten också, men vem gör sådant nuförtiden egentligen?

Inga kommentarer: